annakum

Av alla de bästa/närmaste vänner jag haft i mitt liv är det inte många som jag skulle definera som att de är det än idag. Benmäningen bästa vän suddas ut och blir mer som en bekant som man pratar med om om man stöter på varann. Ska inte nämna ngr antal eller namn. Men många har fallit bort, det kan hända att somliga har flyttat, andra skaffat sig ett eget liv, eller bara hittat andra bättre (?) vänner, eller av annan orsak inte stannat kvar som vän. Sedan ibland finner man nya vänner som man kopplar riktigt bra med. Det kan kännas som att man känt varann bra mkt längre än man gjort. Har speciellt hittat en ny vän nyligen som är en riktigt fin person som jag tycker mkt bra om! Kanske kan man inte ha för många bra vänner, tillkommer en kanske en måste falla bort osv?

Just umgåtts med en vän, vi umgås ibland lite spontant, ibland planerat, ibland kan det gå lång tid mellan hängena, men jag vet iaf att hon finns där, ställer upp och är en bra vän och det känns bra. Vi har pratat ikväll just om bortfallet av vänner.. Men det kanske är en del av livets gång? Man växer ifrån vissa? eller så ändrar livet riktning och man slutar bara umgås, eller bara tar förgivet att dom alltid finns där?

Måste dock tillägga här på slutet att visst har jag vänner, nära vänner, bästa vänner, och dom är riktigt bra sådana! Skulle inte klara mig utan dessa värdefulla personer som förgyller mitt liv! Ett stort tack för att ni alltid finns där, hoppas ni vet att även jag alltid finns där för er :)